Folkhälsomyndigheten har varit tydlig. För att minska spridning av coronaviruset bör den som kan sköta sitt jobb hemifrån göra det. Av samma skäl stannar gymnasielever sedan flera veckor hemma och förväntas logga in i sina klassrum på digital väg.

Det har tydliggjort vilken jämlikhetsfråga tillgång till en bra internetkoppling är. Hur många gymnasieelever har tvingats ge upp sina försök att hänga med och fortsätta prestera i skolan? Hur många löntagare som har jobb som egentligen går att utföra utanför arbetsplatsen har tvingats åka dit ändå på grund av för klen digital infrastruktur? Absolut inte någon majoritet, men ändå tillräckligt många, om man får tro Post- och Telestyrelsens bredbandskartläggning som nyligen presenterades.

I Kronobergs län går bredbandsutbyggnaden snabbare än riksgenomsnittet. I oktober 2019 hade andelen hushåll i länet som har tillgång till fast bredband på minst 100 megabit per sekund ökat med 4,71 procentenheter på ett år – till 77,12 procent. Där slutar dock glädjeämnena. Bara fyra län i Sverige har sämre tillgång än Kronobergarna. Därtill är det Växjö kommun – med en tillgång på 86,63 procent – som driver upp snittet. Andra delar av länet är betydligt mer eftersatta.

Ljungby är näst bäst i klassen med en tillgång på 74,13 procent. Av hushållen utanför tät- och småorter är dock bara 62 procent anslutna. Dessutom var utbyggnadstakten lägre där under det gångna året.

I Markaryds och Älmhults kommuner har bara omkring två av tre hushåll – 65,9 respektive 68 procent – tillgång till snabbt bredband. Utanför orterna är det bara runt 60 procent.

Bilden är likartad i såväl länet som resten av landet. Det är i landsbygdskommunerna – och framför allt utanför tätorter – som utbyggnaden inte har gått tillräckligt fort. Att det är omöjligt för Kronobergs län, liksom för alla län utom Stockholm, att nå upp till regeringens mål om 95-procentig täckning senast i år behöver knappt ens påpekas.

Man ska inte ha övertro på fibernät som landsbygdens frälsning. Mycket tyder på att drömmar om att snabbt internet ska göra geografiska avstånd oviktiga och att landsbygden ska kunna locka den typ av arbetskraft som annars väljer storstäder är just bara drömmar. Coronakrisen har dock satt fingret på hur viktigt det är med digital infrastruktur för dem som redan lever och verkar i glesbygd.

När statsministern talar till nationen och understryker att stunden att visa solidaritet för folket och riket är kommen har långt ifrån alla medborgare möjlighet att ta det ansvaret. Det är argument nog för att bredbandsutbyggnaden i Sverige inte bara måste fortsätta – takten måste öka.