Det är kanske överflödigt att påpeka, men vi gör det ändå – nu har det nya coronaviruset på allvar kopplat greppet om Kronoberg. Med 51 konstaterade dödsfall i covid-19 till och med onsdagen (20/5) och nästan lika många konstaterade fall per 100 000 invånare som grannlänet Jönköping går det inte längre att tala om Kronoberg som ett län som hittills kommit lindrigt undan. I stället har smittspridningen galopperat ifrån den i grannlänen Kalmar, Blekinge, Halland och till och med storstadsregionen Skåne.

Det finns ingen naturlag som säger att vare sig alla länder eller alla regioner i ett land kommer att drabbas lika hårt. Eftersom viruset sprids i samhället kommer det förstås överallt förr eller senare, men en lugnare start på pandemin ger andrum och tid till att vidta åtgärder.

Inte bara till att bygga ut intensivvårdens kapacitet utan också till att skaffa skyddsutrustning, göra nödvändiga omorganisationer, utbilda personal och trimma in hygienrutiner och andra smittskyddsåtgärder inom både sjukvård och kommunal omsorg. Samt förstås för allmänheten att vänja sig vid att leva i en vardag präglad av försiktighetsåtgärder. Sådant som skyddar de sköraste och lindrar effekten av slaget när det kommer.

Kronoberg fick det försprånget. Tyvärr tyder tisdagens förfärliga nyhet på att man inte har lyckats utnyttja det.

18 personer som har vårdats på en avdelning på Ljungby lasarett har sedan de skrivits ut insjuknat i covid-19 under inkubationstiden. Fyra av dem har avlidit i sjukdomen. Dessutom har 15 medarbetare smittats. Det har inte gått att hitta något annat samband mellan patienterna utöver att de har vårdats på samma avdelning under samma tid.

På presskonferensen med Region Kronoberg hette det att det misstänks att de smittats på sjukhuset eftersom det inte går att utesluta. Det betyder att det visserligen inte går att spåra smittkällan, men att det ändå är i princip så säkert det kan bli. Vistelsen på Ljungby lasarett är inte den minsta gemensamma nämnaren utan den enda.

Utredningen pekar ut ett antal troliga orsaker. Bland annat brist på sjuksköterskor, ökad sjukfrånvaro på grund av försiktighet med symtom och svårigheter med att följa hygienrutiner på grund av hög arbetsbelastning. I princip allt det som är lätt hänt men ändå inte får hända.

Uppgiften om bristande hygienrutiner är mest oroväckande. Det är lätt att föreställa sig att underbemannad personal hoppar över att sprita händer eller byta skyddskläder när för många patienter pockar på uppmärksamhet.

Att konsekvenserna av det, som vi har sett, kan bli förödande kan man utgå från att personalen vet. Om alternativet är att ledningen redan i ett så tidigt skede av pandemin har satt personalen i en situation där den sett sig tvungen att vara oförsiktig är det mycket allvarligt och kräver en grundlig förklaring.

Utredningen visar dessutom att sjukhussmittan sammanfaller i tid med att den spridning på äldreboenden som kostat flera liv, i bland annat Ljungby och Älmhult, uppstod. I framtiden måste en utredning svara på vad som hände under de där veckorna när läget i Kronoberg gick från att vara ett av landets gynnsammaste till att bli allvarligt.

Den obehagliga sanningen kan vara att garden var för låg. Nu får den inte sänkas en millimeter.