I torsdagens Smålänningen kunde vi läsa om Teater 16, vilka har bett om kommunal finansiering för att hålla sina projekt flytande. Som jag ser det finns det många anledningar för Ljungby kommun att gå in och stötta ungdomarna finansiellt och en av dessa är att de har bedrivit sin verksamhet på ett föredömligt vis.

Medlemmarna har själva fått vara med och bestämma i frågor rörande såväl aktiviteter som lokaler. De har lagt både tid och omsorg på att bygga upp sin verksamhet. Vad viktigare är, de har gjort det utifrån föreningens behov och intressen, genom att tillvarata de kompetenser och drivkrafter som funnits bland medlemmarna. De har gjort upp egna mål samt genomfört dessa och dessutom har de uppenbarligen roligt tillsammans.

Som student i Uppsala kom jag i kontakt med många föreningar som formade mig till den person jag är idag. De bidrog med ovärderliga vänskapsrelationer och skänkte mig en positiv syn på staden som helhet. Det enda vi fick till skänks var en lokal att vara i och stöd från en stiftelse som i viss mån möjliggjorde våra projekt – även om vi sedan själva finansierade det mesta.

Detta säger mig tydligt att en kommuns attraktivitet inte sitter i påkostade utsmyckningar eller i konstruerade mötesplatser som politiker fattar beslut om att uppföra utan att tillfråga kommunens invånare. Attraktiviteten bygger på att individer ges möjligheter att skapa relationer och tillfällen att känna att de är sedda och hörda. Det är med andra ord dags för oss att se och höra vad våra unga vuxna vill och agera därefter.

Varför rusa in i skapandet av konstgjorda mötesplatser för mångmiljonbelopp, när vi kan tillvarata de mötesplatser vi redan har? Om ungdomar och unga vuxna visar att de trivs och växer på en plats de själva har format, bör det givetvis ligga i kommunens intresse att värna denna plats.

Saga Sunniva Bergh, (V)