Just nu pågår i hela landet en häxjakt på tusentals fastighetsägare, som har enskilda avlopp kommunerna har ökat takten när det gäller inventeringar och därmed har antalet underkända avlopp blivit betydligt fler. Fastighetsägare, som har avlopp som inte fungerar, skall självklart åläggas att åtgärda detta, men de anläggningar, som bevisligen inte påverkar människors hälsa eller miljön, skall inte bli föremål för underkännande. Uppdraget att inventera och underkänna anläggningar ligger oftast på enskilda miljö och hälsoskyddsinspektörer. Det vanliga är att man - efter inspektion - får ett brev hem, som anger att man måste bygga om avloppsanläggningen. Det kan kosta 100 000 kronor eller mer. Är man inte nöjd med åläggandet, så anges att man får överklaga beslutet till Länsstyrelsen och vidare till Mark och miljödomstolen.Kontakterna sker med tjänstemännen som fattat beslutet och det är ovanligt att de omprövar sitt beslut. I stället hänvisar de till den juridiska processen. Politikerna i miljönämnden år inte inblandade i ärendet utan får möjligen besked om vilka beslut som tagits på delegation. De förtroende valda i miljönämnderna, som är väljarnas förlängda arm enligt den politiska demokratin, måste ta ansvar för vad som delegeras till tjänstemän. Kommunallagen Kap 6 § 38: ”Beslutanderätt får inte delegeras när det gäller ärenden som berör myndighetsutövning mot enskilda, om det är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt”. Som politiker får man inte sitta med armarna i kors och låta tjänstemännen avgöra om miljöbalken är tillämplig eller inte. Att få sin ekonomi spolierad på grunder, som är mycket tveksamma, kan anses vara ”av större vikt”. Är man tveksam som politiker till delegation av vissa typer av ärenden, så bör man inte delegera beslutanderätten. Enligt Kap 7 § 7 sägs ” Om en nämnd med av § 5 uppdrar åt anställd att besluta på nämndens vägnar, får nämnden ställa upp villkor, som innebär att brukaren av nämndens tjänster ska ges tillfälle att lägga fram förslag eller yttra sig innan beslut fattas. Nämnden får också besluta att en anställd får fatta beslut endast om företrädaren för brukarna har tillstyrkt”. Underkänner en tjänsteman en avloppsanläggning, så måste fastighetsägaren ges möjlighet att föra en dialog direkt med nämnden. Detta för att pröva om grunderna för underkännandet stämmer och om det är möjligt att vidta åtgärder, som gör att bägge parter blir nöjda. För att stärka den politiska demokratin måste medborgarna få möjligheter till kontakt med dem som man placerat på politiska poster. Tjänstemän lägger fram förslag, men politikerna fattar beslut och blir därmed ansvariga för myndighetsutövningen. Det är bekvämt för ledamöterna i Miljö-och Byggnadsnämnderna att delegera ”allt” till den enskilde inspektören. Det är också bekvämt att vid överklagande skicka ärendet vidare till länsstyrelsen, så slipper man även då att sätta sig in i ärendet och ta ställning. För länsstyrelsen är det sedan bekvämt att besluta såsom avloppsinspektören föreslagit. Så får det inte vara. Det är ytterst nämndens skyldighet att fatta beslut –inte inspektörens. Det måste också poängteras att nämnden inte bara skall företräda myndigheterna utan också företräda sina kommuninnevånare.

Arne Gunnarsson, Gräsholma. Medlem i Landsbygdspartiet oberoende