Den tidigare fiskerikonsulenten Josefsson berättade en gång att han bjöd vänner på schnitzel. Maten fick beröm. Fast det uppstod lite tvivel när han avslöjade att det var ingen traditionell schnitzel - den var tillagad av mörtkött.

Här kanske slumrar en resurs. Få är väl de som åt exempelvis braxen i går. Tonvis med vitfisk simmar ständigt runt och bara väntar på att bli till råvara i Svensson-köket.

Så får vi reda på att tiderna förändras. Att det finns de som konsumerar skräpfisk, inte minst thailändare.

Thassanee Nilsson, kallad Noi, i Ljungby ställde upp för att lotsa in oss i detta kulinariska.

Vi ska lära oss att göra pla raa – ” färdig fisk”. Det handlar om konsten att jäsa fisk på ett typiskt thailändskt sätt, företrädesvis i den nordöstra delen, varifrån Noi härstammar.

1: Man tager mager färsk fisk som mört eller braxen, fjällar och rensar den väl, lägger den i en plastspann och fyller på med lika mycket vetekli och två tre gånger salt.

2: Detta försluts noga med ett lufttätt plastlock och ställer mörkt.

3: Sedan är det bara att rulla tummarna. I månader. Eller år.

Klart! Svårare är det inte om man vill fixa sin egen surmört till skivan. Och då har det vita köttet gått från vitt till rött.

Väldigt sakta mat

– Den kan ligga där i två tre år. Sedan kokar jag upp det och mixar till en puré, lägger det i glasburkar och ställer i kylskåpet, berättar Noi. Det är redig lokal råvara och väldigt mycket saktmat, slow food.

Väl komna hit är det bara att blanda ut puréen i exempelvis grytor eller steka hela mörtbitar och ha till ris.

Och den som tröttnar kan slänga ner annat i spannen, som stora braxar, små groplöjar (Noi har testat - funkar) och varför inte gädda.

–Därifrån jag kommer så använder man småfisk, grodor, ödlor och råttor. Fast det är en annan sort än här, de lever i och av risfälten. Man går ut och hämtar gratismat, ungefär som man plockar svamp här.

Här brukar hon och väninnor köpa mört på marknaden. Det kan bli 20 – 30 kilo som de preparerar tillsammans.

– Sedan märker jag att folk som går utanför känner av doften när jag kokar puréen, säger Noi och skrattar.

Visst är det en säregen doft som sprider sig i villan på Nygatan när hon öppnar surmörtsburken.

Ändå går inte tanken till surströmming. Det är en annan sorts frän förening. Aromen är mer lågmäld men tät.

Om hon därmed tycker om surströmming? Det vet hon inte. Hon har inte smakat. Det är heller inget som maken Johan kommer hemdragandes med.

– Men inlagd sill tycker jag om. Men här hemma är det bara jag som äter pla raa.

Mage med mört

Så bjuder Noi mig att smaka på kaeng oam kai kycklingmage- och grönsaksgryta med citrongräs, citronbasilika, dill, fisksås, surmört samt baa raa som består av bland annat sidfläsk, bambuskott, kryddor, surmört som ångkokas i bananblad. Till efterrätt kan man göra en papayasallad med ihopbankad vitlök, chili, upplöst mört i såsform, tomat. Gott! Av surmörten tillagar hon också en chilipasta som kan sätta piff på maträtterna. Och det gör den...