En svala gör ingen sommar, sägs det.

Hur många krävs det då? Är svaret många hussvalor blir det problem med sommarkänslan i kommunen.

För just hussvalorna har, kanske med blott två undantag, försvunnit från kommunen!

Det är Krister Wahlström, medlem i Ljungby Fågelklubb, som noterat att det förr så vanliga sommarljudet av kvittrande hussvalor i stort sett upphört.

Själv har han bara hittat en enda koloni.

– Och det är på ett märkligt ställe - bensinmacken Qstar i Berghem. Där, på bjälkarna ovanför pumparna, var det minst tolv bebodda bon, berättar Krister Wahlström.

Det gick upp för honom att hussvalan gått från att ha varit vanlig till att bli en lokal raritet.

– Man märker ju inte det när det kommer smygande, säger han.

Normalt sett har han alltid lyssnat på hussvalor som, åtminstone, provianterat i luften kring Elverksbron i Ljungby. Men i sommar har det varit tyst

Efter det att han lagt ut sin magra missmodiga rapport på föreningens hemsida fick han en enda rapport om ytterligare en koloni. Den finns på Lokstallarna i samhället Bolmen.

Han är rädd för att arten håller på att gå samma öde tillmötes som backsvalorna. En gång fanns det åtminstone tiotals kolonier i kommunen men nu känner han bara till en. Den ligger också i Berghem, vid grustaget nära Laganplast.

Det är ingen nyhet att beståndet av hussvalor krympt. Forskare vid Lunds universitet har visat att antalet par i landet har minskat med hälften mellan 1975 och 2014.

Fast i Ljungby verkar stammen, åtminstone i år, nästan ha havererat.

Krister Wahlström har svårt att finna någon annan fågelart som lokalt och i modern tid har kraschat på detta vis.

En parallell, förutom backsvalorna, kan dock nämnas - gråsparvarna. Förr fanns de överallt, nu knappast längre någonstans i Ljungby. De små brungråa sparvarna som letar smulor i tätorterna är nästan alltid finkar, pilfinkar.

Varför hussvalorna minskar är oklart. Klart är att den minskar även i grannländerna och i Europa. Det kan bero på färre insekter i jordbrukslandskapet, gifter, dåligt väder under flyttningarna. Troligen rör det sig om en cocktail av bakslag. Däremot lär det inte bero på brist på lämpliga häckningsplatser. Det har blivit fler, inte färre, takfötter på vanliga hus sedan 1970-talet. Det är där under paren brukar bygga sina bo av lera.

Samtidigt finns det goda nyheter på svalfronten.

– Jag tror att ladusvalorna klarar sig bra och ökat, säger Krister Wahlström.

En titt i en vetenskapsrapport berättar också att sedan tiden kring millennieskiftet har svalan med de långa stjärtspröten ökat med 50 procent i landet.

Det saknar också sin förklaring.