Om antagandet, som polisen gör, stämmer betyder det att den bondska tråd som började i säg tidig medeltid nu definitivt nått sin ände.

För Stig Aronsson skötte, i sällskap med syster Berit, ett litet lantbruk på ett uråldrigt sätt. De hade valt att välja bort elektricitet, rinnande vatten och maskiner.

Allt uträttades med hjälp av häst och händer. Jorden i de ack så stenrika åkrarna bearbetades med åder, havren såddes för hand, gräset slogs med lie och bärgades, ibland, med höbåge buren på ryggen och de få och små korna mjölkades för hand.

Vatten hissades upp från brunnen och bars in. Och bakom de mängder med ved som lades på tork låg hårt bruk av handsåg och yxa.

Och mitt i detta slitets landskap prunkade Berits blomsterland som var så fint, så fint.

Syskonparet levde så i årtionden. Och blev till slut rikskända för att inte behaga ändra på livsstilen som de ärvt från 1930-talet.

Själv råkade jag köra lite vilse där ute i Agunnaryd sent 1980-tal. Och såg en man slå med gräs med lie. Pittoreskt!

Så jag stannade och bad om lov att få ta några bilder. Det gick an.

Det blev starten till otaliga besök med kamera och anteckningsblock. Ambitionen var att dokumentera de sista av de sista. Vänskap uppstod.

En enda gång blev han upprörd. Det var när jag avlossade en, säger en, blixt under mjölkningen i ladugården. Då for hans pekfinger upp - nej!

Han var livrädd för att blixten skulle sprida gnistor och antända ladugården, en del av hans livsnerv (motsatt så log han stort när jag en gång bad om att få ta en bild på hans händer formade kring spettet - "här säger vi nävar" - det var bara "pengafolk"/tjänstemän som sa händer).

För utan djuren ville Stig nog inte leva. Korna, för att inte säga den spenvarma mjölken, betydde oändligt mycket för honom.

Tämmesboda var ingen pastoral idyll. Gården var full med slit. Massor skulle hinnas med.

Samtidigt existerade här inte begreppet stress. Det var årstiderna och vädret som styrde.

Det var naturligtvis en chock för honom när systern gick bort. Och när myndigheterna tog djuren från gården dog en del av Stig.

Nu har sannolikt han själv lämnat jordelivet på arrendegården.

Många sorterade in honom under begreppet original. I mina ögon var han fullt normal - fast på sitt sätt. Förvisso var Stig Aronsson hisnande förändringsobenägen, men väldigt pratglad över matbordet, skojfrisk och välmenande.