Under onsdagsförmiddagen slog nyheten om Hans Ingemanssons bortgång ned i nöjes-Sverige och skapade djup förstämning inte minst i tidigare hemorten Älmhult.

Det var i Älmhult som han satte ett första avtryck.

Många var de tillfällen då Hans Ingemansson antingen på egen hand, eller tillsammans med någon eller några av de övriga medlemmarna i The Creeps kom in på Smålänningens redaktion i Älmhult.

– Nu ska vi på turné, kunde han säga.

Stora genombrottet

– Nu blir det en Europaturné, du vet en sväng i Spanien och lite i Italien.

Så kunde det låta.

Eller den gången i slutet av 1980-talet när Hasse & company, exklusivt för Smålänningens reporter, berättade att de hade fått skivkontrakt med jätten Warner.

Clarence Öfwerman, en tungviktare i producentstolen, skulle hålla i projektet och det var med stor stolthet som de berättade att Det stora genombrottet väntade bakom hörnet.

Fick Grammis

Resultatet blev Blue Tomato, ett album som fullkomligt knockade branschen och var den bäst säljande plattan i Sverige under några veckor, i tuff konkurrens av Phil Collins.

En Grammis blev det också, utdelad av Marie Fredriksson.

Succén hade föregåtts av ett par kultförklarade album i form av debuten Enjoy The Creeps och Now Dig This! några år tidigare.

I samband med lanseringen av Blue Tomato minns jag hur Hans, Anders Johansson, Robert Jelinek och Putte Olsson hörde av sig och berättade att de skulle göra en storstilad entré i Älmhult.

In gled de fyra i en klassisk limousin på stortorget.

Vägs ände

Vid det tillfället kom det också fram vilken god stämning det var i bandet, och att detta med humor var en självklar del av vardagen för Hans.

Jag tror det var Putte som sa något om att "vi inte är så snygga".

Då kontrade Hans blixtsnabbt:

– Vi har blivit mycket snyggare sedan vi blev kända!

När kreativiteten sinade i The Creeps och bandet nådde vägs ände 1997, fick Hans Ingemansson ställa undan sin kära hammondorgel och ta nästa steg i livet.

Med Felix

Han kände att detta med humor var något att spinna vidare på och kom i kontakt med Felix Herngren. Herngren hade regisserat någon Creeps-video, så relationen fanns där redan.

Ingemansson var med och kickade igång Herngrens karriär genom att skriva och regissera sketcherna med den fiktiva karaktären Dan Bäckman.

Allt eftersom karriären rullade på hörde på fanns det anledning att skriva om Hans nya framsteg.

Han regisserade Filip och Fredrik i 100 höjdare, var medregissör till biofilmen Varannan vecka och var regissör till tv-succén Solsidan under ett antal säsonger.

Speciellt manus

Julen 2013 tog vi ett snack på telefon med anledning av att Hans, tillsammans med Felix Herngren, skrivit manus till den julens storfilm: 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Hans berättade då:

– Det var ett riktigt hästjobb att skriva manus till filmen, även om jag och Felix alltid har roligt när vi jobbar ihop.

– Det är klart att finansiärerna känner en viss press. Jag har redan fått betalt, så jag är lugn när det gäller den biten.

Han behövde inte vara orolig över sin insats.

100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann, med Robert Gustafsson, blev en formidabel framgång och såldes för biovisning i ett 30-tal länder.

Solsidan också

Vid det tillfället berättade Hans också att det skulle bli mer av Solsidan, att han hade flera filmidéer och att något skulle handla om Älmhult.

– Varje liten ort har sina historier och Älmhult toppar allt.

Han berättade också, i december 2013, att han inte hade släppt musiken:

– Jag spelar gitarr och sjunger dagligen. Jag skriver också en del låtar. Nu är jag sugen på att spela in någonting.

Nyfikenheten drev honom också till att prova på ståuppkomik, och det var ungefär i samma veva som vi hördes av om detta, i samband med att han skulle göra ett framträdande i Älmhult.

Med Schyffert

Detta med ståuppkomik var då nytt för honom, och han testade bland annat på Norra Brunn i Stockholm.

– Det är kul så här långt, sa han.

– Men det är också en form av skräckupplevelse, en form av bungy-jump utan snöre.

Vid det tillfället framträdde han tillsammans med Henrik Schyffert och Lars Magnusson på Speakeasy.

På senare år har han skrivit manus till SVT:s Bonusfamiljen, för att inte tala om samarbetet med Felix Herngren i Hundraettåringen som smet från notan och försvann.

Med Hans Ingemanssons har en av de verkligt stora Älmhultsprofilerna gått ur tiden. En kreativ kraft som både lyckades med det han företog sig, och alltid verkade vara på väg någonstans.

Relaterat till artikeln